Coachintervju – Martin Sundberg

Martin Sundberg är en sån där härlig lyckträff för oss som förening – combon av att vara världens mest sympatiska ledare och trebarnspappa är drömmen för en förening – vi får umgås med Martin och hans familj i måååånga år. Martin syns på F10 Eira, F12 Eira och även lite kring F17 Eira.

Coach – vad fick dig att börja coacha? 

Som många andra så började jag coacha tack vare mina döttrars stora intresse för basket. Jag kommer från annan idrottsbakgrund så man kan säga att vi tillsammans har en pågående basketutbildning ihop. 

Om du tittar i backspegeln och ser tillbaka ett par år – vad upplever du att du gör annorlunda idag jämfört med dina tidigare år?
När jag började med coachning så tog jag fler beslut som jag trodde skulle vara bra för laget som en enhet. Nu försöker jag individanpassa till vad som passa respektive spelare mer så att detta i sin tur blir bra på lagnivå. Jag coachar inte ett lag längre utan jag coachar x antal spelare som vi tillsammans bygger ett lag runt.

Har du någon förebild eller något motto som du återkommer till eller har med dig?
Var beslutsbaserad inte resultatbaserad. 

Vad ger dig mest energi kring coaching? 

Att få följa och försöka hjälpa till med spelarnas utveckling, både på och utanför basketplanen.
En annan energikick kan komma från individuell coachning som spelaren förstått och sedan går ut och följer, samspelet mellan coach-spelare har alltså fungerat. 

Finns det någonting som skapar energiläckage eller är en nedsida med att vara coach?
När stakeholders (coacher/föräldrar/publik) glömmer bort att det är barn som idrottar och stämningen blir för hätsk tappar jag både energi och glädjen med det jag gör. 

Coachbloopers – vi har alla gjort dem – vilken nämner du? 

Spelat ett par byten med spelare som blivit utfoulad. 

Bobi eller Pelle? 

Pelle! 

Har du coachboard när du är på match/träning? 

Finns alltid med men används ganska sparsamt. 

Din snittpuls på match och träning? 

Högre på träning än på match men ofta ganska låg. 

Du är bossen för svensk basket i ett par månader och ska skapa det perfekta coachutbildningsprogrammet – vad petar du in som prioriterade områden?
Det jag skulle prioritera mest är hur vi bäst kan använda kunskap som redan finns i vår närhet. Hur kan vi genom samarbeten/mentorskap mellan coacher dela våra gemensamma styrkor på bästa sätt. Detta på likväl nationell nivå som på klubbnivå. 

Något tips som du vill ge de som funderar på coaching? 

Tag chansen att följ några seniora coacher på deras träningar, man behöver inte uppfinna hjulet själv varje gång. Kopiera och justera för vad som passar just dina spelare/åldersgrupp. 

Bästa med att vara coach med tre ord? 

Glädje Gemenskap Utvecklande