Coachintervju – Anna Kalpakas

För ett par år sen tog vi beslutet att vi ville ha en verksamhet i lågstadieåldrar som var starkare än snittet och åt det semiprofessionella hållet till med syftning på att vi ville stötta föräldrar genom att ha en anställd med hög sportslig och pedagogisk kompetens. Vi visst direkt vem vi ville ha och resten är historia – Anna Kalpakas har nu växt in i klubben på ett väldigt fint sätt och är ansvarig för vår lågstadieverksamhet som har tagit steg under hennes ledning.

Basket – hur kommer det sig?

Min storebror Zito (som också är coach i klubben) spelade basket när jag var liten. Det såg kul ut så då ville jag också börja!

Har du någon förebild eller något motto som du återkommer till eller har med dig?

Min förebild är min mamma. Hon var förskolelärare och hade en talang för att veta när hon skulle vara sträng och när hon kunde skoja. Och att oavsett vilket så var hon alltid omtänksam och rättvis. Jag strävar efter att vara som hon!

Vad ger dig mest energi kring att vistas i basketmiljön?

Det sociala och gemenskapen i att vara en del av ett lag/en klubb/en sport!

Om du tittar i backspegeln och ser tillbaka ett par år – vad upplever du att du gör annorlunda idag jämfört med dina tidigare år i din roll?

När jag var yngre jobbade jag kortsiktigt. Jag tränade för att vinna nästa match. Nu jobbar jag långsiktigt och noggrant. Mina spelare får självklart gärna vinna en massa matcher men mitt fokus är att de ska få grunderna som krävs för att kunna prestera i framtiden. 

Bobi eller Pelle i NBA?

Pelle,  men  jag föredrar att titta på EuroLeague herr och dam. 

Höjs din snittpuls på match och träning?

Definitivt! Jag tycker dock att träningar är roligare än matcher!

Vad i sitt engagemang har du tagit med dig till ”livet utanför basketplanen” – finns det lärdomar, erfarenheter eller skills du har nytta av på andra platser?

Det finns en massa att ta med sig från lagsporter som basket. Samsas, konfliktlösning, ta hänsyn, vara ödmjuk, lyfta andra, våga ta för sig, vara en ledare/följare, mm. 

Om du tittar på allt du bidrar med – vad gör dig extra stolt?

Jag blir stolt och glad när mina spelare efter mycket nötande äntligen lyckas med något hen tyckt varit svårt.  Stolt över hen som inte gett upp utan som fortsatt träna och träna tills det äntligen lossnat. Men också stolt över min insats i att stöttat hen och bidragit med det stöd som behövts. Det är det som är så kul med att jobba med barnen i lågstadiet. De lär sig nya saker nästan varje träning!

Har du med dig något ”det här är alltid med” till match/träning?

Jag har alltid med mig mina 50 ärtpåsar! De använder jag i olika lekar och övningar. De är guldklimpar som ska snos, frukter som ska tas från lejonen, pjäser i ”Fia med knuff”, stenar som ska flyttas, vi kastar dem samtidigt som vi dribblar mm mm mm. 

Bästa med att vara med – med endast tre ord?

Basket, barn, vänner!

Hur länge har du coachat basket?

Jag tror att det här är min 29:e säsong. Jag har coachat tjejer och killar.  Jag har coachat från Haj Fajv och upp till U16. Jag har även coachat rullstolsbasket! 

Varför är du coach i Kungsholmen Basket?

Jag bor inte på Kungsholmen längre men har gjort det i större delen av mitt liv.  Jag gick i Fridhemsskolan (som nu heter Kungsholmens Grundskola) och sen i Rålambshovsskolan. Jag har  jobbat på Kungsholmens Friskola och Eiraskolan.  Jag lärde mig spela basket i Thorildshallen och Rålis.  Jag har växt upp med flera av klubbens coacher och föräldrar. 

Kungsholmen får mig att känna mig hemma och stämningen och engagemanget i klubben ger mig glädje!