MVP-intervju Veronika Beckius

Flera av föreningens genom årens viktigaste personer har intervjuats. Personer som gjort extraordinära insatser för Kungsholmen Basket. Ett par ansikten känns igen av många medans andra gjort sina gärningar kanske lite mer i kulisserna.

Alla föreningars framväxt sker genom gemensamma insatser – vår kollektiva urkraft är en av de finare delarna med svenskt föreningsliv. Samtidigt har de flesta föreningar individer som gått den extra milen och gjort de extra timmarna. De gör skillnad och stort avtryck på vår utveckling. Vi kallar dem föreningens historiska MVP´s och vill lyfta fram ett par av dem.

Veronika Beckius är en given MVP i Kungsholmen Baskets historia. Veronika var en av de som tidigt valde att göra skillnad som anställd och senare styrelsemedlem. Personligheten, kompetensen och värderingar var verkligen perfect-fit för oss som förening under viktiga uppstartsår. Därefter har hon (även så sent som för två veckor sen) gjort skillnad i vår verksamhet med punktinsatser.

Veronika med egna ord:

Vad tror du har gjort att Kungsholmen Basket ser just dig som en av de viktigare i bildandet och utvecklingen av föreningen?

Jag blev anställd 2015 med att starta upp en nästa generation basketspelare på några skolor på Kungsholmen. Det var en hel hög 08or som då gick i ettan som ramlade in i gympa-salarna och genast var på bollar och varandra och mig och det var full fart hela terminen. Det jag ser att jag har bidragit i bildandet och utvecklingen av föreningen är i första hand den åldersgruppen, en stor, härlig bas på ca 6 lag, med spelare och föräldrar som fortsatte vara en stabil del av föreningen.

Värdedokument och erfarenhetsutbyten bland coacher, som ibland kan bli dammiga var verkligen levande i klubben när jag kom in 2015.

Kungsholmen Basket kändes stark och på gång med massa energi men också som att den hade stabiliserat sig efter en snabb tillväxt från bildandet 2013. Den andan åkte jag på och kunde kanalisera vidare till grupperna jag ledde och hjälpte till i samt föra vidare till dom föräldrar som tog över och fortsatte coacha efter mig.

Under flera år satt jag i styrelsen och högg i och hjälpte till när jag kunde där det behövdes. Från andra ställen att driva föreningar, företag och familj själv, vet jag att det alltid är värdefullt med folk som ställer upp när en frågar och gör ett bra jobb. Om jag ignorerar Jante en stund kan jag säga att jag vet med mig att jag är den personen.

Under vilka år var du som mest verksam i föreningen?

2015-2016 sen i styrelsen i några år efter det.

Om du ska välja ett minne från tiden i Kungsholmen Basket – vilket minne dyker uppexakt NU när du tänker?

Sommaren -24 hjälpte jag till under en vecka av Sommarlägret i Rålis. Precis den veckan skulle parken rigga för utebio till helgen och började bygga ställningar och stånd vid bron redan på tisdagen.

En efter en av basketkorgarna togs över av deras sponsorer och en del av ängen fick vi hålla oss långt ifrån som hade blivit byggarbetsplats. Dom som jobbade där var jättetrevliga, barnen var nyfikna på vad som hände och vi hittade snabbt platser som vi kunde fortsätta träningarna och lekarna på enligt plan. Kul att få rigga om så totalt.

Med många år i en förening hinns de flesta känslor med – vad har fått dig att skratta mest och må bra?

Det kanske är klyshigt, men det är alla härliga ungar. Jag får så mycket energi av ett gäng barn som kommer ihop sig som en grupp vare sig det är för stunden eller för en längre tid. Kämpar tillsammans och uppnår höjder som dom aldrig kunnat tänka sig, krockar, faller och tar sig igenom det.

Dom som tycker det är kul att kaxa lite, dom som behöver en trygg famn eller lite tid för sig själva, dom som inte har tid med basket för dom är så nyfikna på allt annat, ställer miljoner frågor eller har massor att berätta om. Det är det som är bränslet och anledningen till att fortsätta. När jag tänker på det flashar så många tillfällen och ansikten förbi och det sätter fortfarande ett leende på mina läppar.

..och när har det även kommit tårar eller ilska?

Det kanske inte har kommit tårar direkt, men det som var tyngst under den perioden var bollnätet. Jag har alltid älskat bollnät. Jag vet inte varför jag har så starka känslor för just det, men det är något särskilt med det. När jag behövde kånka runt det hela dagen, för jag inte hann hem innan träningen tre dagar i veckan i SLs mest fasansfulla rusningstrafik.

En annan grej som blev tyngre än jag trodde var när vi var på läger i Tallin. Det var härligt och kul och givande men det var första gången jag var borta från barnen så länge. Som då var mellan 2-10 år. Vi videoringde varje dag men det blev jobbigare än jag hade förväntat mig.

Lärdomar som ”det här räcker det med att göra en gång” så det kan vi som är aktiva idag lära oss av när vi tittar i backspegeln?

Kanske inte ha basketkorg i Backe på Kungsholms torg…

Vad gav dig mest som person av att vara med i vår verksamhet?

Proffsiga ledare som jag fick massa inspiration och konkreta arbetssätt av. Och att vara del i en förening i den fasen med så mycket energi och tillväxt.

Vad har du tagit med dig till ”livet utanför basketplanen” – finns det lärdomar, erfarenheter eller skills du har nytta av på andra platser?

Förmågan att föra in professionalism i en verksamhet byggd på volontärskap. Något som många försöker uppnå på olika områden och i Kungsholmen Basket fick jag inspiration och exempel på hur det går till.

Något tips som du vill ge de som funderar på att engagera sig i en idrottsförening?

Kom ihåg att det är din tredje plats. och att alla behöver en. Vi glömmer ofta den och blir bara tillfälliga gäster på ställen som vi springer in och ut från; gym, restauranger eller köpcentrum. Aktiviteter på timme där vi lär oss något musikinstrument, konst, sport eller dans. Om vi beter oss som att vi bara köper en tjänst för just den timmen och inte skapar några band till platsen eller människorna så urvattnar vi något som är en livsnödvändighet.

Du har ditt hem och du har ditt jobb/skola men du behöver en tredje plats där du kan ladda batterierna, socialt och självförverkligande. Det låter lite flummigt, men exempelvis depression är ett resultat av bristen på just det. Och det kan vi ju konstatera är ett problem.

Hur sammanfattar du din tid med oss i tre ord?

Jävligt härliga ungar